Minus 7 på östgötaslätten. Dafgårds ertappas med att i smyg utökat sin snabbmatslinje Gorby’s och Billy’s med Brunte’s. Vad längtar man efter då? Jo efter varmare väder och lite varmare mat, utan häst i. Kanske en thailändsk strand och dito curry. Vi som hellre åker till Mjölby oftare än Koh Samui så här års får hålla tillgodo med det senare.

När jag började laga maten så visste jag inte att jag inte hade kokosmjölk på burk hemma. Det gick ju bra ändå, men blev oväntat krämigt. Helt veganskt blev det också, för er som gillar sånt.

1 lök
2 smala paprikor
5 champinjoner
en näve frysta kidneybönor eller två
röd currypasta (läs innehållsförteckningen om ni vill ha vegetarisk, thailändarna smusslar inte ned hästar i burkarna men väl räkor)
en näve wokgrönsaker, mest för att det ska se lite roligare ut.
1 burk Kokosmjö…nähå det hade jag inte hemma, men väl creamed coconut.
Matfett
Vitlök
salt, om det i currypastan inte räcker.

Fräs svampinjoner och lök i valfritt matfett, jag tog rapsolja denna gång. Men kokosfettet i paketet med cream coconut hade varit nog. När det är fräst, tillsätt paprika och en rejäl dusör cyrrypasta.

Ooops, jag som var så säker på att jag hade kokosmjölk hemma, men icke, istället fick jag ta creamed coconut, old style. Jag minns att mina föräldrar lagade suspekt mat med hjälp av sånt här på den tiden män med skägg och kraftiga glasögon inte var hipsters på Södermalm utan pappor i Gästriklands djupa skogar. Och man för att köpa dessa exotiska matvaror var tvungen att gå till någon suspekt alternativbod som drevs av andra skäggiga filurer och i sämsta fall skänkte alla pengar till korrupta skogsbaroner i West Pokot, Kenya eller i bästa fall till Umkhonto we Sizwe.   Tiderna förändras på gott och ont, mina föräldrars kokosvanor störtade Apartheid, mina göder någon driftig sydasier i Göteborg. Så här ser det iallafall ut:

Detta är alltså som en kompakt kokospuck, som inte känns särskilt besläktad med Santa Maria ekologisk Kokosmjölk light (Obs, köp aldrig light-kokosmjölk, lova det!). Jag var tvungen att tillsätta kolossala mängder vatten, kändes som jag bara öste och öste, men speciellt mycket mer än en 5-6 deciliter var det nog inte. Vitlök och wokgrönsaker åkte i också, wokgrönsakerna hade jag inte tänkt använda alls, men det såg så fattigt ut med övriga ingredienser simmande i ett trögflytande ljusrött kokoshav.

Så här snyggt blev det efteråt.  Eftersom min mobil var helt urlakad efter en hård dag så tog jag alla bilder med surfplattan i dag, därav den kanske ovanliga (på gott eller ont) kvaliteten och färgskalan.  Just det, det blev faktiskt väldigt gott också, om än med en nostalgisk touch av solidariskt 70-80-tal.